jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva, de känns som att de ha varit vi längre än ett år. och ett år är ingenting egentligen  av hela ens liv, de är ju egentligen ingen som kan förstå meningen i de jag skriver för de jag känner för han är så stort. han har praktiskt taget blivit mitt mitt liv, jag har prioriterat honom föe allt annan och de är jag ledsen för, för så ska de heller inte va. jag har tappat lite på vägen som jag ångrar men nu är de som de är och jag har kvar kärleken. and i love u robin, ja vill va din tills vi inte lever längre <3